Hej fina ni! Hoppas att ni mår riktigt bra just idag <3

Igår fick jag ett samtal från min älskade lilla mor att hon behövde hjälp och handla hem lite mat, då hon ligger hemma sjuk. Självklart! Jag fixar! Lämnade av min juvel på förskolan och åkte vidare för att plocka upp mamma…

På vägen dit möter jag det som kunde blivit mitt dödsögonblick! Jag stirrade det bokstavligt talat i vitögat när en stor långtradare i motsatt fil får sladd och lägger sig som en stor plog över hela min väg fil – rakt på väg mot mig…

Upplevelsen gick som i slow-motion och det kanske var det som gjorde att jag inte hann få panik och köra av vägen eller ta något annat förhastat beslut. Hade jag varit 20 – 30 sekunder tidigare i min tidsplan så hade min story i just detta liv på någon sekund nått “The end”. Jag hamnade i en “lucka” där långtradarföraren fick över bakdelen på sin sida igen och jag kunde passera men jag var övertygad om att bilen som kom en bit bakom mig skulle möta ett annat öde. TACK och LOV fick även denna person en glipa och tog sig förbi den svajande stora besten som tillslut verkade återfå “fotfästet” i snömodden.

Måste ge denna långtradarförare en eloge för att han lyckades återfå kontrollen av ett sådant gigantiskt fordon, även om jag är övertygad om att alla inblandades skyddsänglar var på plats och gjorde sin beskärda del <3 TACK!

Chocken låg kvar länge och jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta – och SÅKLART när något läskigt sker i en flickas liv (oavsett ålder 😉 ) så vem är den första man ringer? – jo, Mamma ! <3 I alla fall jag 🙂 Det var skönt och få haspla ur sig det man precis upplevt med en aning darrig och gråtmild röst men det gav mig mitt lugn och fokus tillbaka för att fortsätta mot mitt utsatta mål med ytterligare en erfarenhet i ryggsäcken.

Telefonen användes varm till nära och kära med kärleksförklaringar bubblandes åt alla håll och kanter och vem vet, kanske var det en påminnelse igen. Om så var fallet, så förstod jag tydligt budskapet i att inte hänga upp sig på obetydliga materiella “små” saker som ibland lyckas ta vårt fulla fokus från det viktiga här i livet. TACK!

Ville dela det mer er, ifall ni hamnat i ett lite knepigt “jordisk” dilemma som tar för mycket av er kraft- jag ber er, backa ett par steg och försök se det ur ett större perspektiv. Har ni kört fast och inte kan se ljuset i situationen ni har framför er så vänd blicken mot era barn, män, hunden, hälsan, Dig själv – LIVET! SE vad som är viktigt igen så kommer din frekvens höjas och ljuset kan åter nå dig… bara en tanke <3

Nu går jag vidare mot en ny dag med en aning större ödmjukhet inför livet självt – ännu en gång <3

Var rädda om er därute!

Ljus & Kärlek